Moa says:

Det här är inte slutet.
Det är en klar början,
men av vad?

Moa, i lägenheten

Får man lov att fråga,
vad framtiden egentligen vill mig?
För jag är inte så säker på att jag vill detsamma...

image42

Jag är rädd!
Jag vill så otroligt mycket,
vill ha en så stadig och praktisk grund
att jag är rädd att jag kommer överarbeta den.
Journalistik är ett stort intresse
och något jag vill jobba med i framtiden,
men kommer jag verkligen att orka med all press?

Stavre om sommaren, bw

Det är ändå bara en framtid med lycka jag innerst inne söker?

~moa gobit*

Vad jag vill

Jag vill vara liten!
Jag vill inte jobba på loven,
Vill kunna sova länge och bada hela dagarna!
Vill inte växa upp,
Vill inte bli stor,
För jag vill fortfarande vara liten och pliktfri!

För jag vill verkligen inte,
förstår inte varför allt ska gå så fort,
flytta hemifrån och klara sig själv
så snart man fyllt 15.
Överleva och förstå omvärlden.
-Hur fan ska det gå till i dagens läge?
Krig och psykiskt skuka som begår våldsamma brott
passerar som små notiser i dagstidningarna.
Överfallsvåldtäkter och misshandel är
vad man fruktar så fort man
tänker gena hem genom en park?
Hur, bara förklara för mig, hur?
Hur ska man kunna överleva och förstå?
Det är en anledning till att jag inte vill!

Jag vill inte!
Vill inte växa upp med ånger i bakhuvudet.
En ständigt växande oro, ångest eller panikattacker
för att man är rädd för världen.
Jag vill inte!

Men jag är mest rädd för
vad mina egna krav, förväntningar och
hopp om framtiden kommer att göra med mig.
Rädd för vad jag kan driva mig själv till,
för vad jag inte kan kontrollera.
Mina krav på mig själv är nätt upp realistiska,
inte med tanke på hur världen ser ut.
Sedan att man ens tänker tanken på att allt ska vara så
jämikt att man kan anställa folk för dess fysiska egenskaper
istället för kompetens!
IDIOTI!
Jag vill inte figurera i ett samhälle där det går ihop!
Det är bara fel, och det går inte in i mitt begrepp!
JAG VILL INTE!

RSS 2.0