26 09 11

Hallå hallå, nu avr det ett tag sen igen. Jag har jobbat 13 dagar i sträck, så det har varit lite tid över för saker som faller till övrigt-kategorin (så som bloggning och nagellack och sånt). Men nu är jag tillbaka. Adde jobbar kväll och jag lagar middag tills han kommer hem halv åtta. Blir kyckling låda i ugn. Simple and tasty. Har även nagellacket i högsta hugg. Kanske åker en kortis till Stavre också innan halv åtta. Måste nog åka omgående isf. Så får det bli. Ciao!

xoxo


15 09 11

Amen jag gör väl ett ryck då, tänkte jag. Har jobbat till fyra, sen hem och hämta Pixie och plånboken och åka hem till Stavre med pappa. Därifrån i mammas saab till Bräcke för att hämta mina tulpanlökar och mossa som jag beställde förra veckan. Sen tillbaka till Stavre och åt middag där, och hem till Gällö. Sen var jag trött. Satte mig vid datorn en stund, tills jag kände att jag var tvungen att göra lite nytta. Så halv sju satte jag igång och tänkte som jag skrev i början, att jag skulle göra ett ryck. Så jag dammsög huset, tog disken och tog hand om några murgrönor som jag höll på att dränka. Strax efter åtta var jag färdig. Skönt. Kanske ska ta mig en tunnbrödmacka. Vem vet...

xoxo

14 09 11

Hard work work. Sen snabba puckar hem och byta om lite grann. Av med jobbarböxan och tröjan, och på med leggings och en fin kofta. Sen in mot stan. Hade tid hos Ingrid klockan 17:00. Jag var där kanske 16:50. Ni vet ju hur jag gillar att var i god tid. Sen pratade vi. Och jag fällde tårar och berättade ungefär 1/19 av vad jag tror jag skulle behöva om vad som hände och hur jag kände. Både där och då, och nu i efterhand känns det jättebra. Objektivt och ärligt liksom. Jätteskönt att få välla ur sig.


[Detta var i våras när jag skulle på kalas]

xoxo

13 09 11

Efter en dags hälsomisär (vaknade med en slangklämma runt huvet och en spya som ville ut) så var det dags för arbeit. Och det har regnat ta mig fasen hela dagen. Nästan iaf. Sen när jag kom hem gjorde jag iordning lite mat till Pixie. Jag har börjat blötlägga hennes middagar nu, annars matvägrar hon helt enkelt. Ja i alla fall så gjorde jag middag till henne och satte mig framför den dära datorn under tiden det svällde. Sen fick hon middag, och jag började skala potatisen till min egen. Sen behövde Pixan akut gå ut. Så jag fick la' avbryta mattes middag för en promenad i det förkastliga väderhelvetet. Jävla regn. Men tack ändå, kära jävla regn, för att du inte kom horisontellt. För det vet jag att du kan. Utan du var mild nog att komma "litte lagomt sådär", rätt uppifrån. Skönt där, tack. Sen fick jag lite mat jag också. På nye tallriken jag köpte i söndags på käraste nazist-IKEA. Tack för de :)

Nu tittar jag på käraste svt play. Fan va gla' jag är att det finns. För när jag ville kolla på Skäringers show på tv i lördags var det nån som var sur så jag fick bara se en stund. Så nu tar jag igen. Tack svt!

xoxo


11 09 11

10 år sen terrorattentaten i NY. Men jag tänker inte vara en depp-blogg och skriva om tragiken, utan berätta att jag var till Birsta idag, alldeles själv. Gjorde av med en massa pengar. Köpte massa bra-som-fan-grejer. Och blommor. Så nu har jag gjort lite fint hemma på Kronvägen 5:






Jaa, då kan DU känna dig välkommen!!



(såhär ser jag ut idag, i en ny fin röööd flanellis :)

xoxo

07 09 11

Har haft en fin och kul dag idag. Men allt slutar ju med ett stort men...

Så fort det blir tyst och jag har tid att tänka kommer det tillbaks...

06 09 11

Har haft det jättebra tills i torsdags. Hände en grej på jobbet som har fått mig totalt ur balans. Känner mig så fruktansvärt otrygg i mig själv att jag har svart att var ensam i ett tyst rum. Men radio, tv och Pixie känns det lite bättre, men jag känner att jag håller på att stänga ner hela min psykiska verksamhet för att hålla mig med näsan över ytan. Det känns inte som om jag sjunker, snarare som om ytan höjs och jag sitter fast på bottnen.

I helgen har det varit riktigt tungt, sådär så att jag har sovit mest bara för att jag inte vet vad jag annars ska ta mig till. Igår for jag och Pix hem till mamma. Gick en kort-kort promenad så hon fick göra ifrån sig, och sen vågade jag helt enkelt inte gå längre. Jag var ensam, det var mörkt och tyst...
Idag ryckte jag upp mig men en kort promenad på Gällöbyn. Det var ljust och blåste som fan. Skyndade på stegen mer ju närmre huset jag kom...

Otäckt att man ska måsta må såhär.



xoxo

RSS 2.0