16 10 12

Still there. Ni vet, den där känslan. Närvarande. Ibland så pass att jag inte kan annat än att gråta. Andra gånger bara vilandes i bakgrunden. En liten nedvärderande kommentar kan sänka mig totalt. På samma sätt som en enda fin fras kan göra hela min dag. Just nu är det en låg sänka. Fan att lånet inte är avbetat än, annars hade jag nog bara siktat och gasat.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0