Anledning...?

Varför händer det aldrig något?
Jag vill inget hellre än att vakna på morgonen och vara glad att det hände.
Att jag vaknade upp igen till en spännande värld där det hände grejer.
Där man kunde gå ner på stan klockan 10 och det var sensommarfester i varje park
Men nej, jag bor inte i en sån stad, jag bor i Östersund..
I lilla Östersund där man aldrig få göra bort sig utan att hela staden vet om det inom en vecka.
Kan inte Östersund leva upp varje vecka som den gör under yran?
Fan vad lycklig jag hade varit då.
Jag hade kanske vaknat lycklig och spänd varje morgon.
Men nu är det inte så.
Staden sover, och jag i samma takt.
Allt är som vanligt, man vaknar, försenad som vanligt.
Skyndar sej iordning för skolan och stressar ihjäl sig på brorsans cykel på vägen till samma stress som vanligt på skolan.
Näe, ja vill bort!
Synd bara att jag måste stanna i stan i månader å extrajobba varje helg för att ha råd att åka någonstans.
Så när ska jag då ha tid att festa och vara ung å dum?
Det finns ju bara vardagar kvar då?
Så här kommer poängen med detta bogginlägg: Är detta anledning nog att vakna på morgonen och önska att man var någon annan?image46

~"Jag ville vara en annan,
men jag vet inte vem.
En främling står bortvänd
med pannan mot stjärornas
lågande hem.
Jag ska aldrig se hennes ögon,
aldrig se hennes anletsdrag.
Jag ville vara en annan,
en främling, en annan än jag..."~

~Per Lagerkvist~

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0