Denna magiska röst i höstmörkret...

Lyssnar ikväll på Mikael Tornvings sommarprat i P1 från 2008. Jag känner igen mig i allt han säger, fastän det egentligen inte har något alls med mig att göra. Jag har aldrig jobbat med något som han har jobbat med, han är i mina föräldrars ålder, och han är något utav ett skilsmässobarn med en pappa som var periods-alkoholist. Vi har ingenting gemensamt, ändå tycker jag mig kunna känna precis vad han menar. För hans röst får mig att stanna upp, att känna både inåt och utåt på samma gång.

Sen vågar han använda sig av tystnad.

I radio.

It takes courrage.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0